På fredagen kände jag mig ovanligt pigg, mådde hur bra som helst. (Kände mig annars jätte tung, klumpig och var bara less på att inte kunna ta på mig mina skor själv :P) Jag & Anton var hos hans familj och åt middag. Eftersom jag hört att färsk ananas kan starta förlossningen så tryckte jag i mig det till middagen och på kvällen. (Hade då gått 4 dagar över tiden) Vi åkte hem runt 23, och gick till sängs. Runt 01 vaknade jag av att det gjorde ont i magen, smärtan höll i sig i ca 30 sekunder. När det släppt så låg jag bara kvar i sängen och fattade inte hur ont det precis gjorde. Jag förstod att det var en riktig värk! (Hade haft ganska mycket förvärkar innan) Men jag ville inte väcka Anton ifall det bara var falskt alarm. Jag somnade om och efter 30 min kom det tillbaka. Och sedan efter 20 min. Då förstod jag verkligen att det startat.
Så jag väckte Anton, som nästan hoppade upp ur sängen. Vi packade ner allt som vi skulle ha med oss (Bebis grejer var redan packade) När vi var klar så la vi oss i sängen igen. Eftersom värkarna inte var täta nog så tänkte vi att vi lika gärna kan sova en stund. Men det gick inte alls. Vi var alldeles för uppspelta. Och det var riktigt svårt att sova när en värk väl kom!
Runt 05 - 05.30 började vi klocka värkarna, och då var det ca 2 min mellan och dom höll i sig i ca 30-50 sekunder. Då ringde vi till förlossningen och hon sa att vi får komma in när vi vill. Jag hoppade in i duschen (Drömmen!) och när klockan var runt 07.30 åkte vi in. Jag var då öppen 3 cm. Jag tyckte att värkarna var hanterbara så jag valde att åka hem en stund, eftersom vi ändå bor så nära. Men vi hinner knappt komma innanför dörren så börjar det göra riktigt ont! Jag trodde seriöst jag skulle gå av på mitten, jag ställde mig på knä och hängde över soffan, det gjorde alldeles för ont för att stå.
När vi kom tillbaka till förlossningen fick jag hoppa ner i badet direkt. Det var skönt till en början, men sedan började det göra för ont för att kunna slappna av, då ville jag bara upp ur vattnet direkt. Då fick vi ett eget rum. Barnmorskan rekommenderade att jag skulle vara uppe och röra på mig så mycket som möjligt. Så jag och Anton begav oss ut i korridorerna. Eftersom det nästan var omöjligt att gå när man fick en värk så hade jag hjälp av en sån där "gå-stol" eller "gå ställning" Äsch.. Vi kallar det "stol" (Dom brukar använda sådana i förlossningsprogram) Så när värkarna kom var det bara att ta stöd mot "stolen" och andas!
När dom tillslut blev för intensiva gick vi in på rummet. Fick då prova på lustgasen. Shit vad härlig den var! (Jag var rädd att jag skulle börja må illa av den, men inte alls.) Haha, fick till och med en skratt-attack! Och jag svamlade en massa grejer. (Har det på film) Men jag vågar absolut inte lägga upp klippet :P Barnmorskan undersökte mig och jag var då öppen 5 cm.
Det var en doula som praktiserade på förlossningen. Jag tyckte bara att hon var störande. Men vågade inte säga åt henne att gå ut:P Tex, när jag var öppen 5 cm så hade jag rätt så ont. Och då kom hon in och bara småpratade lite. Då satt jag på pilatesbollen och andades i masken och sa att det börjar göra riktigt ont. Tror ni inte hon kläcker ur sig: "Vänta bara, det kommer bli mycket värre." Jo tack, det förstår jag. Men det är inte så peppande att säga något sådant i det där läget!
I alla fall, en barnmorska tar hål på hinnorna och en annan trycker på magen så att bebis huvud ska glida ner. Det var jätte läskigt. Precis när dom gjorde det så råkade jag andas in för mycket av lustgasen, jag fick i mig så mycket att jag inte visste vars jag var någonstans, så när bebis huvud gled ner fick jag nästan panik och började grina! Det kändes som att han skulle flyga ut på en gång:P
Å pilatesbollen.. Ni förstår inte hur skön den var att gunga på! Sedan gick det iaf ganska fort så var jag öppen 7 cm. "Shit, snart kommer ju bebis" Men då har jag riktigt ont!! Och ber att få EDA (Epidural) Men det skulle jag aldrig gjort. Jag visste att den kunde stanna upp värkarbetet lite, men jag trodde aldrig någonsin att det skulle gå så otroligt segt som det faktiskt gjorde. Nästa gång (förhoppningsvis) ska jag absolut INTE ta den, hur ont de än gör.
Och det är nu typ allt är suddigt.. Jag förflyttar mig mellan sängen, bollen och toaletten.. Jag minns att dom kom in med fruktsoppa hela tiden så att jag skulle få i mig något. Hade ingen matlust alls. Det går inte att äta när man har så ont. Epiduralen hjälpte så himla lite att jag ändå hade sjukt ont! Att man ens kan ha så ont! När värkarna är som intensivast, när man knappt hinner andas mellan dom, det är helt sjukt att man klarar av det egentligen. Det är svårt att förklara smärtan (Vissa beskriver det som kraftig mensvärk. Hm, aldrig!! Det är så mycket mycket värre! Så till alla ni som ska få barn, ha inte den inställningen att det känns som kraftig mensvärk, ni kommer få en chock!) Dom gav mig dropp för att få fart på värkarbetet. Och mitt i alltihop fick jag feber, kräktes. Jag var så trött!
Men jag har inget minne av att jag någon gång ville ge upp. Det är ju positivt iaf ;)
När jag står på sängen, med en sackosäck under magen ber dom att få undersöka mig igen, då är jag öppen 10 cm och får ÄNTLIGEN krysta! (Jag kände alltså inga krystvärkar, det var nog den där förbaskade epiduralen som förstörde) Det var så skönt att äntligen få göra något. Eller skönt och skönt, men det var befriande. Och jag tycker inte alls att det gjorde ont. Det spände mycket, men inte mer. Så 04.13 på Söndagen (efter 27 timmar) kom han äntligen ut=) Som stålmannen dessutom:P
Hoppas att du är nöjd med detta, "Anonym" :) Vill ni läsa mer exakta klockslag osv så har jag gjort ett inlägg sedan någon månad tillbaka.
V.38
På förlossningen
BB
Lionel idag 5 månader och 1 vecka :)
Kul att läsa :) Men jag blir lite nervös haha
SvaraRadera