Usch vilken jobbig natt jag har haft. Igår kväll ramlade Lionel på stengolvet hos Antons föräldrar och slog i framtanden. Simon (Antons bror) var närmast och började genast trösta han. När jag såg munnen på han så fick jag en sån jäkla chock och skrek rätt ut! Vi packade ihop våra grejer och inom 5 minuter var vi på väg till akuten. Vi fick hjälp direkt som tur var! Det slutade med att dom drog ut tanden eftersom halva ramlat bort och resten som satt kvar hade spruckit i flera bitar. Men tandläkaren fick inte bort kronan på tanden eftersom den gick av vid tandköttet, så hon skickar en remiss till tandhögskolan så att vi få ha koll så han inte får besvär av den.
Jag grinade halva natten. Tog fram mobilen och kollade på kort där han ler. Min älskling! Han som hade ett sånt fint leende! Han är ju såklart fortfarande världens finaste, det känns bara så surt.. Nu får vi vänta några år innan den riktiga tanden växer ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar